Still

Still är skriven av Hassan Loo Sattarvandi. Det här är en sån bok som får mig att undra: får vem som helst skriva en bok? Boken handlar om några killar som driver omkring och röker på och har allmänt tråkigt. Vad som händer sedan vet jag faktiskt inte, men andra recensioner jag läst avslöjar att det inte är så himla mycket. Nej, jag orkade inte läsa ut den här boken, inte ens nästan. För det första var språket så irriterande att jag nästan fick krupp. Det. Finns. Inga. Punkter. Inga. Punkter! Boken är bara ett oändligt oengagerande rabblande som aldrig verkar ta slut, och jag tycker faktiskt att livet är för kort för att slösas på sånt. Så om någon har läst den här boken, avslöja gärna slutet för mig, gärna med en kort notis om vad bokens poäng är. För jag har faktiskt ingen aning. Boken får noll pitabröd av fem möjliga. Punkt och slut.

Champagneflickan - en svensk strippa berättar

Champagneflickan är skriven av Caroline L Jensen, och den handlar om hennes tid som strippa i Köpenhamn, och hur det kom sig att hon alls gick från juridikstudent till strippbranschen. Det hela började faktiskt med en lägenhetsbrand. Hennes lägenhet brann ner och hon hade ingen hemförsäkring. Soc vägrade hjälpa henne eftersom hon inte hade hemförsäkring och därmed fick skylla sig själv, och hon var som sagt fattig student med dåligt betalt extrajobb. Vad göra? Att strippa verkade vara den perfekta lösningen med tanke på att Caroline av naturen var utrustad med både exhibitionistiska drag och stora meloner, och Köpenhamn verkade vara det perfekta stället eftersom betalningen var bättre och lagarna var generösare.

Boken ger en väldigt intressant och ärlig inblick i strippvärlden, och den är ganska positivt vinklad vilket jag gillar. Det är ingen snyfthistoria om en tjej som mår skit och låter sig bli utnyttjad för att hon inte vet om något annat. Det är en historia om en tjej som hamnar i en knepig sits och gör det bästa av den. Om något är det männen som blir utnyttjade, hur man kan betala flera tusen kronor för en flaska skumpa, att se en tjej vicka på röven och höra falska komplimanger övergår mitt förstånd, men så är det. Om något så får den här boken mig att känna att fan vilket dåligt beslut att sitta här och läsa dammiga böcker och skriva trista tentor, när man kunde ha skakat sina meloner och håvat in tusentals lättförtjänta skattefria pengar på korkade killar.
Den här boken rekommenderas verkligen! Den får 4 strippstänger av 5 möjliga.

Döttrarnas rike / Leaving Mother Lake

I södra Kina finns en landsdel som kallas "Döttrarnas rike". Där, vid Lugusjöns stränder, bor Mosofolket i ett samhälle som styrs av kvinnor. Några ord för "pappa" eller "äktenskap" existerar inte och varje hushåll har en matriark som överhuvud. Döttrar värderas högre än söner och egendomen ärvs från mor till dotter.

I detta Mososamhälle växer Yang Erche Namu upp. Som sextonåring lyckas hon bli antagen vid Shanghais musikkonservatorium och det blir avsparken för en fantastisk karriär som sångerska och ungdomsidol.

Yang Erche Namu har skrivit en jätteintressant bok om ett levnadssätt som skiljer sig från de flesta andra i Kina och hela världen. Jag läser gärna sanna historier och biografier och den här är definitivt en av de bättre. Jag gillar särskilt beskrivningarna av mosofolkets sexliv. De har inget äktenskap och tycker synd om andra människor som måste leva med en människa hela sitt liv. Mosokvinnorna får eget sovrum när de är vuxna nog, och de bestämmer själva vilka män de släpper in, och hur länge de stannar. De har one night stands eller längre förhållanden men männen bor kvar hos sina familjer och när kvinnorna tröttnar eller hittar en ny, hänger de en väska på dörrhandtaget så mannen vet att han inte behöver komma tillbaka nästa natt. Det är extremt oartigt att fråga en kvinna om hennes förhållanden eller sexliv, det är kvinnans ensak och inget nån annan ska lägga sig i.

Jag rekommenderar den här boken, den är perfekt till badstranden eller hängmattan. Den är inte för lång, inte för tung, den är lagom och riktigt bra. Den får 4 av 5 sommarvarma jordgubbar.

Att möta flyktingar.

Att möta flyktingar är skriven av Anders Hjelm och Birgitta Angel (som avled innan denna andra upplaga kom ut). Den är kurslitteratur i min utbildning, annars är det inte troligt att jag skulle ha lånat just den här boken. Men jag är glad att jag har läst den, för jag tycker den är riktigt bra. Den vänder sig i första hand till personal inom vården och socialtjänsten, men alla som i något sammanhang möter flyktingar har nytta av den här boken. Man får en bra inblick i flyktingars livsvillkor både i sina hemländer och när de kommit till Sverige, och man får en del aha-upplevelser när man läser den. Till exempel står det mycket om man genom rit-terapi kan komma åt flyktingbarns minnen, tankar och känslor, men det står också att den inte alltid passar för muslimska barn eftersom det inte anses bra att rita av människor (tänk Muhammed-teckningar). Det står också att tvärt emot vad ens stereotypa uppfattning kan få en att tro har många flyktingbarn som kommer till Sverige problem med övervikt och fetma. Den här boken var riktigt bra om man är lite intresserad av ämnet. Den var uppdelad i många korta kapitel och språket var lättläst, och dessutom var den inte ens 300 sidor lång. Jag ger boken 3.5 blåa bumlingar av 5 möjliga.

Diagnos Duktig - handbok för överambitiösa tjejer.

Diagnos Duktig är skriven av Tinni Ernsjöö Rappe och Jennie Sjögren, och är en handbok för tjejer som ångar på i 110% från dagis till sjukhussängen, där de så småningom hamnar på grund av utbrändhet, som idag heter utmattningsdepression. Jag kände igen mig rätt mycket i boken. Känslan av att alltid måsta vara bäst för att över huvud taget duga och av att man måste vara lyckad, annars är man misslyckad. När jag var typ 17 klippte jag ut en bild från en tidningsartikel om utbrändhet och klistrade fast den på min garderobsdörr. Texten löd: Lyckas eller DÖ. Så visst, jag känner absolut igen mig. Och jag tycker boken tar upp ett extremt viktigt ämne och att alla duktiga flickor borde läsa den och kanske få lite större självinsikt. Men problemet är att förutom en sund självinsikt tillför boken inte så himla mycket. Känslan när man har läst den är "jahapp, jag är en överambitiös duktig flicka - nu då?" Det är alltså nu jag ska vilja göra nåt åt det och lära mig nåt av exemplena i boken, men det gör jag inte. Jag vill fortfarande vara lyckad för att undvika att bli misslyckad. Ett plus är att boken är ganska kort, så om du är en riktigt duktig flicka som är alldeles för upptagen för att läsa böcker, så hinner du i alla fall klämma in den här. Boken får 2.5 Dumleklubbor av 5 möjliga.

Fruset Offer/Forty Words for Sorrow

Första boken jag läst är Fruset Offer av Giles Blunt. Originaltiteln är Forty Words for Sorrow, vilket är en enormt mycket bättre titel. Som man kanske anar är det en deckare. En indianflicka hittas död i ett fruset gruvschakt i en småstad i Norra Kanada, och John Cardinal och Lise Delorme får i uppdrag att utreda mordet, och se om det har sammanband med andra ungdomar som försvunnit spårlöst i trakten. Men samtidigt bär Cardinal, som kriminalare i deckare ofta gör, på en massa problem i sitt privatliv, som strular till det ganska ordentligt för honom i utredningen.

I vissa deckare får läsaren gissa vem mördaren är ända fram till sista kapitlet. Så är det inte i denna bok, här får man veta vem mördaren är nästan direkt, men boken är lika spännande för det. Jag har aldrig läst nåt av Blunt förut men jag tyckte det här var en riktigt bra deckare, både själva huvudhistorien och sidohistorien om krimnalare Cardinal. Jag önskar att de svenska översättarna slutade hitta på så lame ass svår-ihågkomna titlar på böckerna, men i övrigt får boken 3,5 Mariekex av 5 möjliga.