Den här boken är skriven av Ann Söderlund, och den var ganska förvirrande från början till slut. Boken är en samling små kåserier, eller vad det nu kallas, om Ann Söderlunds vardagsliv. Den beskrivs överallt som hejdlöst rolig och med hög igenkänningsfaktor, och där håller jag faktiskt inte med. Jag tyckte hela tonen i boken var lite ansträngd, som om Ann verkligen verkligen vill vara rolig och ha hög igenkänningsfaktor, men för mig framkallade den här boken några småleenden på sin höjd. Boken har ingen särskilt röd tråd utan jag känner mig ganska förvirrad, och hälften av grejerna som jag antar ska framkalla "igenkänningsfaktorn" går i alla fall mig spårlöst förbi. Det roligaste i boken var beskrivningen av hur det känns att vakna upp med en djungelvrål mellan skinkorna. Boken var tunn, bara ungefär 150 sidor, så har man inget bättre för sig kan man ju slå ihjäl några timmar med den. Det kanske är det som är problemet, det blir liksom lite för kort och ytligt, jag känner mig inte engagerad i Ann och hennes celluliter och hela läsupplevelsen blir varken hackad eller malen.
Jag kanske tillhör helt fel målgrupp eller åldersgrupp och att det är därför jag inte uppskattade den här boken så mycket, men om boken är tillräckligt välskriven så borde inte det spela någon roll. Jag tycker att man istället kan läsa exempelvis Annika Lantz bok 9½ månad. Den boken var både rolig, skrämmande och hade för mig en hög igenkänningsfaktor även fast jag inte har fått barn och upplevt min fitta som en köttsallad. Vill ni fördjupa er i det begreppet, läs boken! Ann Söderlunds bok får däremot bara 2 semlor av 5 möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar