Men vi knullar ju ändå inte

Den här boken är skriven av Ann Söderlund, och den var ganska förvirrande från början till slut. Boken är en samling små kåserier, eller vad det nu kallas, om Ann Söderlunds vardagsliv. Den beskrivs överallt som hejdlöst rolig och med hög igenkänningsfaktor, och där håller jag faktiskt inte med. Jag tyckte hela tonen i boken var lite ansträngd, som om Ann verkligen verkligen vill vara rolig och ha hög igenkänningsfaktor, men för mig framkallade den här boken några småleenden på sin höjd. Boken har ingen särskilt röd tråd utan jag känner mig ganska förvirrad, och hälften av grejerna som jag antar ska framkalla "igenkänningsfaktorn" går i alla fall mig spårlöst förbi. Det roligaste i boken var beskrivningen av hur det känns att vakna upp med en djungelvrål mellan skinkorna. Boken var tunn, bara ungefär 150 sidor, så har man inget bättre för sig kan man ju slå ihjäl några timmar med den. Det kanske är det som är problemet, det blir liksom lite för kort och ytligt, jag känner mig inte engagerad i Ann och hennes celluliter och hela läsupplevelsen blir varken hackad eller malen.

Jag kanske tillhör helt fel målgrupp eller åldersgrupp och att det är därför jag inte uppskattade den här boken så mycket, men om boken är tillräckligt välskriven så borde inte det spela någon roll. Jag tycker att man istället kan läsa exempelvis Annika Lantz bok 9½ månad. Den boken var både rolig, skrämmande och hade för mig en hög igenkänningsfaktor även fast jag inte har fått barn och upplevt min fitta som en köttsallad. Vill ni fördjupa er i det begreppet, läs boken! Ann Söderlunds bok får däremot bara 2 semlor av 5 möjliga.

Onämnbar kärlek / Unspeakable Love

Onämnbar kärlek är skriven av Brian Whitaker, och handlar om hur det är att leva som gay i mellanöstern. Jag tyckte ämnet var extremt intressant eftersom jag knappt visste någonting om det sedan innan, och det blev bara mer och mer fascinerande och väckte fler frågor ju mer jag läste. Jag visste till exempel inte att det är Egypten som är ett av de mest nitiska landen vad gäller att förfölja homosexuella, och att Libanon är ett av de länder där det är "lättast" att leva som gay. Jag visste heller inte att det många gånger är lättare att leva som lesbisk eftersom lesbiska många gånger är helt "osynliga", både i lagstiftningen och i vardagslivet, de finns helt enkelt inte i människors ögon och därför kan de leva lesbiskt "under radarn" (jag vet, det blir många citationstecken!) utan att väcka misstankar eller anstöt. Jag hade heller inte trott att många homosexuella inte vill kämpa för sina rättigheter eftersom de tycker att de lever bra liv i hemlighet och i skymundan, samtidigt som de är rädda för att om debatten om homosexuellas rättigheter väcks så kan det till och med leda till en strängare och mer inskränkt lagstiftning eller en betydligt hårdare tillämpning av de lagar som redan finns...

Det här är bara några av de ämnen som Whitaker tar upp, och det finns många fascinerande aspekter av hur det är att leva som HBT-person i mellanönstern. Jag kan erkänna att jag hade många förutfattade meningar innan jag läste den här boken. Några blev bekräftade och några kan jag nu göra mig av med. Hur som helst så tycker jag boken är riktigt bra, djuplodande men ändå lättläst, och den täcker allt från lagstiftning, medias bild, religion och sexualitet och helt vanliga människors syn på homosexuella. Rekommenderas verkligen! Boken får 4 kebabspett av 5 möjliga.