Hypnotisören / Paganinikontraktet

Hypnotisören och Paganinikontraktet är skrivna av Lars Kepler. Anledningen till att de får samma recension är att jag tycker att det positiva och det negativa är ungefär samma med båda böckerna. Hypnotisören handlar om en hypnotisör som lovat att aldrig nånsin hypnotisera någon igen, vars som blir kidnappad. Varför vill han inte hypnotisera, och har sonens försvinnande något med det att göra? Paganinikontraktet är lite gormigare att förklara utan att avslöja för mycket, men det handlar i alla fall om vapenhandel och två människor som blir förföljda av en okänd person som vill mörda dem, och om vad ett Paganinikontrakt faktiskt är för något.

Att läsa dessa böcker var väldigt speciellt, lite som att läsa en actionfilm. De var verkligen inte tråkiga, snarare tvärtom. Det hände faktiskt för mycket. Det blev lite väl otroligt, lite väl utspårat, lite väl mycket på samma gång. Det kändes inte helt trovärdigt för mig, och det var också såna typer av händelser som passar bättre i en film men som inte riktigt gör sig rättvisa i en bok. Som explosion efter explosion efter krasch, och såna saker. Personerna i böckerna kändes också ganska färglösa och inte så trovärdiga. Båda de här böckerna var, för mig, för mycket av det goda. Eller det onda, rättare sagt. Men de var aldrig tråkiga och jag var ändå hela tiden nyfiken på hur de skulle sluta. De får därför 3 räkcocktails av 5 möjliga.

Still

Still är skriven av Hassan Loo Sattarvandi. Det här är en sån bok som får mig att undra: får vem som helst skriva en bok? Boken handlar om några killar som driver omkring och röker på och har allmänt tråkigt. Vad som händer sedan vet jag faktiskt inte, men andra recensioner jag läst avslöjar att det inte är så himla mycket. Nej, jag orkade inte läsa ut den här boken, inte ens nästan. För det första var språket så irriterande att jag nästan fick krupp. Det. Finns. Inga. Punkter. Inga. Punkter! Boken är bara ett oändligt oengagerande rabblande som aldrig verkar ta slut, och jag tycker faktiskt att livet är för kort för att slösas på sånt. Så om någon har läst den här boken, avslöja gärna slutet för mig, gärna med en kort notis om vad bokens poäng är. För jag har faktiskt ingen aning. Boken får noll pitabröd av fem möjliga. Punkt och slut.

Sanningen om diamanter / The Truth About Diamonds

Den här bloggen har fått ligga på is ett tag men nu är jag hemma med näsan i böckerna igen. För att ha nåt att fördriva en seg tågresa med lånade jag den här boken av min kära vän Jossie. Den är skriven av Nicole Richie, och Nicole är även med i boken, men det är inte hon som är huvudpersonen. Och inte nog med det, huvudpersonen Chloe Parker är påhittad. Det gjorde mig väldigt förvirrad och jag var tvungen att googla mig fram till sanningen, men så är det alltså. Karaktärerna i boken är påhittade men även Nicole har en framträdande roll, och vissa andra karaktärer är nog i själva verket riktiga människor...tror jag. Ja, hur som helst så har jag aldrig läst en bok med den formen förut så det var intressant.

Boken handlar i alla fall om Chloe Parker, vars liv är löst baserat på Nicoles, och hennes liv som en av Hollywoods unga elit, med allt vad det innebär av festande, slagsmål, droger och paparazzi. Boken var helt okej och den fördrev absolut en seg tågresa, men förutom blandningen mellan sanning och fiction var den inget särskilt märkvärdigt. Den får 2 champagneflaskor av 5 möjliga.

102 minuter / 102 minutes

102 minuter är skriven av Jim Dwyer, och handlar om kampen för överlevnad inne i World Trade Center. Berättelsen är baserad på intervjuer med de överlevande själva, samt anhörigas berättelser om de sista samtal, mail och sms de fick från de som inte överlevde. Berättelsen är otroligt bra skriven, den känns inte snaskig och överdramatisk på nåt sätt utan är ganska nedtonad. Den är också skriven på ett sånt sätt att man inte förstår vilka i berättelsen som kommer att överleva, och vilka som inte kommer att göra det. Förutom personliga porträtt av personerna inne i WTC och räddningspersonalen på plats, får man även veta häpnadsväckande fakta om själva tornen, såsom att det bara fanns tre trappor i varje torn trots att ett torn av den storleken behöver, och enligt lag ska ha, minst sex. Trapporna var dessutom väldigt smala och placerade i en klunga mitt i tornet, vilket gjorde att när planen kraschade in i tornet förstörde de inte bara en nödtrappa utan alla tre, eftersom trapporna befann sig på samma ställe.

Det mest gripande är ändå alla fantastiska berättelser om hur människor i en nödsituation kan hjälpa varandra, som kontorsarbetarna som bar en handikappad man nerför 47 trappor, och en annan grupp kontorsarbetare som istället för att fly från tornet klättrade uppåt och systematiskt befriade minst 70 personer som var strandsatta i hissar och kontor.

Den här boken var en riktigt nagelbitare från början till slut, jag sträckläste den i galet tempo. Den var extremt bra och jag rekommenderar den definitivt. En av mina absoluta favoritböcker! Den får 5 chokladbiskvier av 5 möjliga!

Mitt psykiatriska liv

Mitt psykiatriska liv är Johan Cullbergs memoarer. Johan Cullberg är professor i psykiatri med väldigt lång erfarenhet. Han är även författare till böcker som används flitigt av bland annat mig själv i min utbildning, och han är också anhörig till en bror som i hela sitt liv har lidit av psykisk sjukdom. Jag hade inga större förhoppningar på den här boken men den var överraskande bra. Cullberg skriver väldigt intressant om psykiatrin, både om sina upplevelser som anhörig på den tid när psykiatri mestadels betydde förvaring och experiment, och som psykiatriker med makt att faktiskt förändra en del saker inom psykiatrin. Jag rekommenderar den till alla som vill ha lite bättre inblick i den svenska psykiatrins framväxt. Det låter som ett tungt ämne men boken är ganska lättsamt skriven och inte särskilt tjock så man ska inte låta sig luras av ämnet. Boken får 3 mazariner av 5 möjliga.

Champagneflickan - en svensk strippa berättar

Champagneflickan är skriven av Caroline L Jensen, och den handlar om hennes tid som strippa i Köpenhamn, och hur det kom sig att hon alls gick från juridikstudent till strippbranschen. Det hela började faktiskt med en lägenhetsbrand. Hennes lägenhet brann ner och hon hade ingen hemförsäkring. Soc vägrade hjälpa henne eftersom hon inte hade hemförsäkring och därmed fick skylla sig själv, och hon var som sagt fattig student med dåligt betalt extrajobb. Vad göra? Att strippa verkade vara den perfekta lösningen med tanke på att Caroline av naturen var utrustad med både exhibitionistiska drag och stora meloner, och Köpenhamn verkade vara det perfekta stället eftersom betalningen var bättre och lagarna var generösare.

Boken ger en väldigt intressant och ärlig inblick i strippvärlden, och den är ganska positivt vinklad vilket jag gillar. Det är ingen snyfthistoria om en tjej som mår skit och låter sig bli utnyttjad för att hon inte vet om något annat. Det är en historia om en tjej som hamnar i en knepig sits och gör det bästa av den. Om något är det männen som blir utnyttjade, hur man kan betala flera tusen kronor för en flaska skumpa, att se en tjej vicka på röven och höra falska komplimanger övergår mitt förstånd, men så är det. Om något så får den här boken mig att känna att fan vilket dåligt beslut att sitta här och läsa dammiga böcker och skriva trista tentor, när man kunde ha skakat sina meloner och håvat in tusentals lättförtjänta skattefria pengar på korkade killar.
Den här boken rekommenderas verkligen! Den får 4 strippstänger av 5 möjliga.

Kom närmare / Come Closer

I Kom närmare, skriven av Sara Gran, får vi följa huvudpersonen Amanda, som verkar ha ett perfekt liv: bra karriär, bra karl, bra lägenhet. Bortsett från den lilla detaljen att hon verkar vara besatt av en demon. Det börjar med små små tecken; hon hör knackningar i väggarna, hon glömmer bort saker hon gjort och gör saker hon aldrig trodde hon skulle göra, som att trycka in ciggen i benet på sin man. Saker och ting blir värre och värre, och Sara börjar förlora kontrollen över sig själv.

Det låter väl bra, eller hur? Jag hade höga förväntningar på den här boken men tyvärr blev jag besviken. Den var bäst i början men sen gick det utför och spårade ur ganska mycket, och det småläskiga försvann. Som tur är så är det en väldigt kort bok, så den var inte särskilt tung att komma igenom. Tyvärr är det en av dessa böcker jag kommer att glömma inom kort. Den får 2 risbollar av 5 möjliga.