Dessa två deckare är skrivna av systrarna och är lite annorlunda jämfört med andra deckare jag har läst. Huvudpersonen i dessa deckare är inte en polis utan psykoterapeuten Siri.
Detta är handlingen i Någon sorts frid, som är den första boken:
En dag hittas en av Siris patienter död i vattnet utanför hennes hem. Polisen finner ett självmordsbrev där flickan tackar Siri för att ha hjälpt henne inse hur meningslöst livet är. Siris värld rasar samman. Är hon verkligen så dålig på sitt jobb? Eller finns det en annan förklaring? Siri börjar få en otäck, smygande känsla av att någon förföljer henne. Att någon därute i mörkret utanför stugan vill henne illa.
Och detta är handlingen i bok nummer två, som är en uppföljare men även kan läsas fristående:
En regnig höstkväll någonstans i Stockholm blir femåriga Tilde vittne till hur någon sparkar hennes mamma till döds. Samma höst börjar terapeuten Siri och hennes kollega Aina träffa en helt ny typ av klienter: De har åtagit sig att leda en självhjälpsgrupp för kvinnliga brottsoffer, och under ett antal mörka höstkvällar berättar kvinnorna den ena grymma historien efter den andra om våld och förnedring. En mörk bild av kärleken och mäns våld mot kvinnor växer fram.
Jag valde att recensera båda böckerna på en gång för jag tyckte de var ganska likartade, på ett positivt sätt. De här böckerna skiljer sig från andra deckare eftersom polisarbetet inte har en så viktig roll i själva handlingen, utan att det mest handlar om människans mörkare sidor och varför människor handlar och tänker på olika sätt - vilket passar som handen i handsken för en psykologinörd som jag! Jag tyckte båda dessa böcker var riktigt bra och spännande, jag läste ut dem på nolltid och jag rekommenderar dem för alla deckarfans och till den som vill fördriva regniga sensommardagar som den här! Böckerna får båda 4 kanelbullar av 5 möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar