Någon sorts frid & Bittrare än döden.

Dessa två deckare är skrivna av systrarna och är lite annorlunda jämfört med andra deckare jag har läst. Huvudpersonen i dessa deckare är inte en polis utan psykoterapeuten Siri.
Detta är handlingen i Någon sorts frid, som är den första boken:
En dag hittas en av Siris patienter död i vattnet utanför hennes hem. Polisen finner ett självmordsbrev där flickan tackar Siri för att ha hjälpt henne inse hur meningslöst livet är. Siris värld rasar samman. Är hon verkligen så dålig på sitt jobb? Eller finns det en annan förklaring? Siri börjar få en otäck, smygande känsla av att någon förföljer henne. Att någon därute i mörkret utanför stugan vill henne illa.

Och detta är handlingen i bok nummer två, som är en uppföljare men även kan läsas fristående:
En regnig höstkväll någonstans i Stockholm blir femåriga Tilde vittne till hur någon sparkar hennes mamma till döds. Samma höst börjar terapeuten Siri och hennes kollega Aina träffa en helt ny typ av klienter: De har åtagit sig att leda en självhjälpsgrupp för kvinnliga brottsoffer, och under ett antal mörka höstkvällar berättar kvinnorna den ena grymma historien efter den andra om våld och förnedring. En mörk bild av kärleken och mäns våld mot kvinnor växer fram.

Jag valde att recensera båda böckerna på en gång för jag tyckte de var ganska likartade, på ett positivt sätt. De här böckerna skiljer sig från andra deckare eftersom polisarbetet inte har en så viktig roll i själva handlingen, utan att det mest handlar om människans mörkare sidor och varför människor handlar och tänker på olika sätt - vilket passar som handen i handsken för en psykologinörd som jag! Jag tyckte båda dessa böcker var riktigt bra och spännande, jag läste ut dem på nolltid och jag rekommenderar dem för alla deckarfans och till den som vill fördriva regniga sensommardagar som den här! Böckerna får båda 4 kanelbullar av 5 möjliga.

I ondskans spår/ Aftermath

I ondskans spår är skriven av Peter Robinson, och är en riktigt klassisk kriminalroman. Vad som verkar vara ett vanligt familjegräl visar sig vara något mycket värre. Hemma hos Lucy Payne och hennes make Terrence finner man början till lösningen på ett flertal unga flickors försvinnanden, men svaret kanske inte är så enkelt som man först tror. Överkommissarier Alan Banks och hans kollegor börjar gräva i historien och upptäcker fler och fler mörka hemligheter...

Den här boken var en bra deckare med den obligatoriska buttra polisen som förstås har minst lika mycket problem i sina privata relationer som han har med att lösa sina fall. Det ingår även en profilerare vilket jag uppskattar i böcker, då blir det lite mer fokus på psykologiska processer hos mördaren och offren, och inte bara det vanliga rabblandet av blodanalyser och fingeravtryck som jag lätt blir uttråkad av. Det är kul att se på CSI, inte lika kul att läsa om det, enligt mig. Boken var inte exceptionell på nåt sätt och den kommer nog att försvinna ur mitt minne ganska snabbt, men den var absolut välskriven och med en bra historia. Den är helt klart läsvärd. Den får 2.5 popcorn av 5 möjliga.

Döden skall du tåla

Denna bok är skriven av Karin Fossum, Norges okrönta deckardrottning som även är väldigt poppis här i Sverige. Fossums böcker brukar vara mer oförutsägbara och med mer intressanta vändningar och vinklingar än andra deckare, och det gällde även för den här berättelsen. Medan två föräldrar äter middag häller någon blod i barnvagnen där deras baby sover middag. En kvinna läser sin egen dödsannons och en man öppnar dörren för likbilen som är på besök för att hämta honom själv. En hel stad hålls i skräck av någons hemska spratt. Kommer nästa bus att bli ett med dödlig utgång? Jag läste klart den här boken på ett litet kick, den är både välskriven och fängslande. Kommissarien som utreder de hemska hyssen är en ganska stereotyp medelålders man med krångel i privatlivet, ungefär som de flesta poliser brukar vara i kriminalromaner men det är nog det enda som är förutsägbart i boken. Jag rekommenderar den till alla som vill läsa en lite annorlunda och inte särskilt svårtuggad deckare såhär i slutet av semestertider. Den får 3.5 munkar av 5 möjliga.

Fruset Offer/Forty Words for Sorrow

Första boken jag läst är Fruset Offer av Giles Blunt. Originaltiteln är Forty Words for Sorrow, vilket är en enormt mycket bättre titel. Som man kanske anar är det en deckare. En indianflicka hittas död i ett fruset gruvschakt i en småstad i Norra Kanada, och John Cardinal och Lise Delorme får i uppdrag att utreda mordet, och se om det har sammanband med andra ungdomar som försvunnit spårlöst i trakten. Men samtidigt bär Cardinal, som kriminalare i deckare ofta gör, på en massa problem i sitt privatliv, som strular till det ganska ordentligt för honom i utredningen.

I vissa deckare får läsaren gissa vem mördaren är ända fram till sista kapitlet. Så är det inte i denna bok, här får man veta vem mördaren är nästan direkt, men boken är lika spännande för det. Jag har aldrig läst nåt av Blunt förut men jag tyckte det här var en riktigt bra deckare, både själva huvudhistorien och sidohistorien om krimnalare Cardinal. Jag önskar att de svenska översättarna slutade hitta på så lame ass svår-ihågkomna titlar på böckerna, men i övrigt får boken 3,5 Mariekex av 5 möjliga.