Sense and Sensibility

Sense and Sensibility är skriven av Jane Austen och heter på svenska Förnuft och Känsla. Boken publicerades första gången 1811 och har alltså några år på nacken. Och det märks verkligen när man läser den. Jag skojar inte när jag säger att det tagit mig säkert ett år att tröska igenom den, jag har bara läst några sidor åt gången. Det beror dels på att språket är gammalmodig engelska vilket gör att det tar lite extra tid att fatta vad man läser, dels på att historien är ganska invecklad i all sin enkelhet. Med det menar jag att det inte händer så mycket på varje sida, historien förs ganska långsamt framåt. Och plötsligt har det hänt nåt viktigt men man missar det helt för den viktiga händelsen drunknar lite i alla beskrivningar.

Jag gav mig fan på att läsa klart den här boken och nu har jag gjort det. Historien är egentligen ganska bra men på engelska blir den väldigt tungläst. Vill man läsa en gammal klassiker så rekommenderar jag istället Jane Eyre av Charlotte Brontë, eller Stolthet och Fördom som är skriven av Jane Austen. Det är svårt att gradera en sån här bok men jag tycker den är för tungrodd och att det finns bättre böcker att lägga sin tid på, därför får den här 2 hjortstekar av 5 möjliga.

Udda

Udda är skriven av Sara Lövestam, mest känd för sina krönikor i QX och hennes fantastiska blogg Brudens blogg om brudar, som numera även finns utgiven som bok. Udda är Lövestams första skönlitterära bok och jag har redan läst den en gång förut, när den var med och tävlade i Bok-SM, vilket den faktiskt vann. Udda är en enormt bra historia, ett triangeldrama av bästa sort. Martin har massor av beundrarinnor men han drömmer om någonting annat, något som nästan känns förbjudet. Paula vill helst sitta instängd i sitt rum med sina bandinspelningar av partikelverb. Lelle älskar kvinnor och vill gärna ha dem som choklad - nåt att njuta av när andan faller på. Dessa tre personers historia vävs samman på ett spännande sätt och jag läste ut boken på ett par dagar - även andra gången. Definitivt nånting att ha med sig i strandbagen, om nu solen behagar komma tillbaka! Den får 4 Solero av 5 möjliga.

Baby Jane

Baby Jane är skriven av Sofi Oksanen. Berättelsen handlar inte om berättarjaget i boken utan om dennes flickvän Piki, Helsingfors tuffaste flata som får vilka brudar hon vill, men som också är lider av depression och panikångest och inte törs gå ut och slänga soporna eller gå och handla. Jag blev indragen i den här boken från första sidan, språket är fenomenalt och ju mer man läser desto mer undrar man vad som kommer att hända härnäst, vilket resulterade i att jag läste ut boken på en dag.

Det här är den bästa bok jag läst på länge, både berättelsen och språket är väldigt fängslande och berättelsen drivs hela tiden framåt utan att fastna i smetiga beskrivningar eller onödigheter. Berättelsen är inte heller förutsägbar vilket gör den spännande till sista sidan. Den ger också en väldigt verklighetstrogen bild av att älska en person som mår dåligt, för att inte tala om att omslaget är jävligt snyggt och fångar blicken på en gång. Baby Jane har en given plats i min bokhylla och blir den första boken i min lilla blogg som får 5 lyckopiller av 5 möjliga, läs den!

Jag dödade mitt barn / The Cradle Will Fall

Denna bok är skriven av Michele G Remington och hennes läkare Carl Burak. Vad boken handlar om är inte så svårt att förstå av den svenska titeln, som jag för övrigt tycker är ganska vidrig, och jag tvivlar på att Remington själv skulle ha tyckt om att boken hette så. Svennar är verkligen usla på att betitla översatta böcker.

Boken är alltså skriven av Remington, som drabbas av en djup förlossningsdepression och skjuter sin sex veckor gamla baby och därefter sig själv. Samma dag som hon lämnar sjukhuset blir hon åtalad för mord. I den här boken vill Remington berätta vad som hände och hur det kunde gå så otroligt fel.

Berättelsen ger en väldigt bra och skrämmande bild av förlossningsdepressioner och vad som i värsta fall kan hända om man inte tar dem på allvar. Att berättelsen varvas med Remingtons läkares reflektioner är ett positivt inslag, även om jag i början tyckte det var smått irriterande och gjorde berättelsen lite hackig. Jag tyckte boken var ett bra tidsfördriv men det är nog inte en bok jag kommer att komma ihåg om ett halvår, därför får den 2,5 moderkakor av 5 möjliga.

Undersökningen eller When I Woke Up this Morning I Felt so Gay

Det här är en splitterny svensk bok i flatornas bokhylla skriven av Kristina Hultman. Boken ska föreställa "uppdiktad" men är misstänkt lik Hultmans egna upplevelse av "den medelålders radikalfeministens väg in, på riktigt, i flatvärlden" (SvDs formulering). Jag hade stora förväntningar på den här boken, eftersom jag är svältfödd på böcker med flat-tema, särskilt svenska, men jag blev faktiskt gruvligt besviken. Boken är lång och den känns ännu längre. Händelseförloppet hoppar fram och tillbaka i tiden i nästan varje nytt stycke tills man inte vet varken upp eller ner, och när boken är slut känns det som ett stort "Jaha? Nu då?" Och för den som undrar vad undersökningen undersökte eller vad svaret blev, har jag inte en jävla aning. Den kändes som ett stort flumskum och vill man läsa nåt lesbiskt så rekommenderar jag Mian Lodalen eller Louise Boije av Gennäs istället. Och vill man läsa nåt queert så läs Don Kulick istället. Jag vet inte vilken målgruppen för den här boken egentligen är. Kanske människor utan nån som helst insyn i homovärlden. Men man blir inte klokare av den här boken, i alla fall inte jag. Det fanns små bitar igenkänning som lyfte boken, men det var alldeles för lite för att räcka alla 600 sidorna. Jag läste ut den på ren envishet, men slutet hade i princip kunnat vara början. Det kändes som att läsa utkast från någons dagbok, inte som att läsa en bok. Denna bok får 1 flatpalt av 5 möjliga.

Döttrarnas rike / Leaving Mother Lake

I södra Kina finns en landsdel som kallas "Döttrarnas rike". Där, vid Lugusjöns stränder, bor Mosofolket i ett samhälle som styrs av kvinnor. Några ord för "pappa" eller "äktenskap" existerar inte och varje hushåll har en matriark som överhuvud. Döttrar värderas högre än söner och egendomen ärvs från mor till dotter.

I detta Mososamhälle växer Yang Erche Namu upp. Som sextonåring lyckas hon bli antagen vid Shanghais musikkonservatorium och det blir avsparken för en fantastisk karriär som sångerska och ungdomsidol.

Yang Erche Namu har skrivit en jätteintressant bok om ett levnadssätt som skiljer sig från de flesta andra i Kina och hela världen. Jag läser gärna sanna historier och biografier och den här är definitivt en av de bättre. Jag gillar särskilt beskrivningarna av mosofolkets sexliv. De har inget äktenskap och tycker synd om andra människor som måste leva med en människa hela sitt liv. Mosokvinnorna får eget sovrum när de är vuxna nog, och de bestämmer själva vilka män de släpper in, och hur länge de stannar. De har one night stands eller längre förhållanden men männen bor kvar hos sina familjer och när kvinnorna tröttnar eller hittar en ny, hänger de en väska på dörrhandtaget så mannen vet att han inte behöver komma tillbaka nästa natt. Det är extremt oartigt att fråga en kvinna om hennes förhållanden eller sexliv, det är kvinnans ensak och inget nån annan ska lägga sig i.

Jag rekommenderar den här boken, den är perfekt till badstranden eller hängmattan. Den är inte för lång, inte för tung, den är lagom och riktigt bra. Den får 4 av 5 sommarvarma jordgubbar.